Tietoturva

Tietoturva on monelle kirosana työpaikalla ja “rasite” yksityiselämässä. Ne jotka yrityksissä vastaa tietoturvasta saa usein kuulla mm seuraavat valitukset:

  • Miksi pitää kokoajan vaihtaa salasanaa
  • Miksi salasanan pitää olla niin mutkikas
  • jne

Tietoturvasta kuullaan usein mediassa, ja valitettavan usein uutinen koostuu sisällöltään  siitä miten jonkun palvelun käyttäjänimi/salasana tiedot on varastettu. Usein kun jonkun palvelun tämän kaltainen uutinen on tullut esille, on moni heti vaihtamassa omansa, mutta uskon että valitettavasti moni ei vaihda.

Minulla oli tänään todella mielenkiintoinen koulutus töissä joka sisälsi “real case scenaario” neljästä tapauksesta. Koulutus itsessään oli syvyydestä sellainen että osa koodaus ja nippelitietoa meni minulta ohi, mutta uskallan kuitenkin väittämään että suurimman osan olin täysin messissä. 🙂

Lukitse

Lukitse digitaalisesti myös kun lopetat jonkun palvelun käytön, niinkuin teet kotiovesi kanssa.

Olen usein miettinyt tätä tietoturva asiaa itseni kohdalla ja miten luon ja ylläpidän omat salasanani. Tämä koskee niin verkkopankkia, Facebookkia tai webmaileja. Usein tulee mieleen että “ei näillä niin väliä, mitä joku nyt voisi hyötyä siitä että pääsee esim mun kakkosmeiliin mitä en käytä aktiivisesti”, mutta tämä se vaarallisin ajatus onkin.

Tuskin joku näkee mitään kriitistä tietoa sieltä, mutta kyse ei aina juuri ole siitä, vaan enemmän siitä että mitä hän voi tehdä minun tililläni. Esim äskettäin lukemastani artikkelista kerrottiin että 68,8% kaikesta sähköpostiliikenteestä mailmassa on roskapostia tai haittaviestejä. Siis melkein 70% sähköpostiliikenteestä on turhaa. Miten tämä siis toimii, sehän toimii niin että joko ihmisten koneille ollaan murrettu sisään ja asetettu sinne virus joka käyttä konetta ja sen sähköpostiohjelmaa siihen että edelleen lähettää roskapostia tai haittaohjelmia. Täten voimme siis vetää johtopäätöksen että kyllä tälläkin “turhalla” sähköpostiosoitteella saattaa olla vaikutusta.

Mikäli ei pidä salasanoistaan huolta on myös mahdollisuutena identiteettivarkaus helpompaa, joka jo saattaa mennä huomattavasti vaikeemmaksi selvittää kun yhden sähköpostitilin sulkeminen. Nämä identiteettivarkaudet saattavat nopeasti mennä niin vakavaksi että tulee sekoittaa poliisi soppaan mukaan. Nämä saattavat usein myös mennä niin vaikeeksi ja niin syvälle jollekin toiselle mantereelle, että sitä ei koskaan saada kokonaan ratkaistua. Kirjoiteuksellani ei ole tarkoitus pelästyttää ketään pois mistään, mutta enemmän herättämään ajatuksia ja arvioida uudestaan jos omat salasanat ovat pitäviä.

Muistutuksena asioita joita tulee välttämään omissa salasanoisa:

  • Oma nimi
  • Oma käyttäjänimi
  • Puolison nimi
  • Omaa syntymä-päivää/kuukautta/vuotta
  • Kotiosoite
  • tai muita sinuun helposti sidonnaisia asioita, lemikkin nimi, rotu, jne.

Mikä on siis hyvä salasana?

Hyvä salasana on sellainen jossa ei ole järkeä. 😉
Ehkä; 4ttpz!uio vai miten olisi pQ?68vnd-2.

Näissä ei ole mitään järkeä ja naputtelin vain eri merkkejä joita yleensä hyväksytään salasanakenttiin eri palveluissa. Mutta kriteerit mitkä on hyvä olla mukana olisi seuraavat:

  • Isoja ja pieniä kirjaimia
  • Numeroita
  • Erikoismerkkejä
  • Vähintään 8 merkkiä

Nyt moni nousee takajaloille ja alkaa murisemaan siitä että eihän tuollaista muista ja moni varmasti kysyisi minultakin että muistaisinko itse, ja vastaus on että tuskin. Näin ollen suosittelen kaikkia tekemään salasanat niin että ne muistaa mutta täyttää niin paljon juuri mainitsemani kriteerit. Toisin sanoen voi käyttää asioita joita muistaa mutta sekoittaa ne jollain tavalla. Otetaan esimerkki:

Henkilön nimi:
Matti Möttönen joka on syntynyt 1980, hän ajaa volvoa ja hänellä on koira joka on dalmatialainen ja hankittu 2005 ja nimi on Sepe, kaksi lasta joista toinen syntynyt 2000(Johanna) sekä toinen 2003(Niko).

Salasana: dAl05!00Joh

Tässä siis 10 merkin salasana joka ei ole suoraan koiran nimi, lasten nimi, mikään selkeä vuosiluku tai muuten järjestyksessä tullut uusi osa-alue elämään. Salasana sisältää erikoismerkin joka vielä sopivasti helpottaa niin että se rikkoo sen kahteen osaan joten ehkä muistaa paremmin.

Seuraavaksi moni varmasti muistuttaisi minua siitä että niitä salasanoja on niin paljon että jos tuollaisen hirvityksen tekee kaikille palveluille omansa unohtaisi ne kuitenkin heti, tai ainakin sekoittaisi niitä. Varmasti, mutta samoja voi käyttää joissakin ja sitten hieman vaihtelee järjestystä. Toinen hyvä niksi mikä minulle kerrottiin joskus aikanaan on se että lisää salasanaan jonkun tietyn asian. Jos esimerkiksi on aloittanut käyttää jotain palvelua vuonna 2012 niin lisää tuon salasanaan jollain lailla. Avaat siis gmail sähköpostitilin vuonna 2012 niin salasana voisi olla 20minime12! jolloin tuo taas on omanlainen.

Hakekaa siis niitä omia ratkaisuja ja ajatelkaa hieman asiaa jolloin se heti menee vaikeammaksi jollekin toiselle. Palataakseni alkuväittämään siitä että moni ei vaihda salasanaa palveluun joka äskettäin on murrettu niin kehottaisin kaikkia vaihtamaan salasanaa kun tästä kuulee välittömästi. 🙂

Digitaalinen kansa

Muistakaa siis vaalia digitaalisesta identiteetistä ja omaisuudesta joka kuuluu sinulle ja vain sinulle.

Tähän löytyy myös paljon työkaluja, ja nyt en laske tuohon ryhmään muistilaput jotka liimataan näytön reunaan, näppäimistön alle tai vihkoon omalle työpöydälle. On olemassa ilmaisia salasana säilytys ohjelmia. Minulle suositeltu ohjelma on nimeltään LastPass Password Manager tosin se ei taida olla ilmainen. Mutta kannattaa tutustua jos kiinnostaa pitää salasanat tallessa.

Vardagen

Vardagen är ngt vi alla har eget, det kan vara att den är fartfylld som min varit tidigare, varierande som min varit tidigare eller vad man nu själv velat göra den till.

Tidigare i mitt liv har min  mamma varir orolig för bland annat att jag inte fått sömn tillräckligt, inte funderat ut tillräckligt långt mitt kommande och farande mm. Det har varit handboll, arbete, komppisar mm. Då det sen kom mera ålder på nacken så tror jag mamma insett att jag kan balansera tillräckligt. Sen jag började sällskapa med min nuvarande kärlek så lugnade mitt liv ner sig en hel del. Det gör det för många då man sällskapar, men det behöver ju  inte vara så. Då jag märkte detta så sporrade det mig att funderade på saken, och speciellt att vad är det som har orsakat till största delen?

Har dock kommit till slutsatsen att det är en blandning mellan oss två, det är varken jag eller min kärlek som orsakat detta. För ifall det bara varit min förlovade skulle jag vid ngt skede blivit riktigt frustrerad. Nu när vi fått en dotter så inverkar det ju också och till min glädje har jag märkt att det är riktigt skönt att inte ha ett “spring liv” som tidigare.

Det jag funderat på ibland är det då folk säger att då man får barn så tar allt program slut. Det är inte alla som säger så men överraskande många och det underskriver jag inte. Visst, det blir lite mera att fundera efter före man far iväg med en liten baby, men skulle nog inte säga att det är ngt som helt hindrar.

Tycker tvärtom att det är viktigt och ngt man bör göra då man får barn, och det just är det att se till att inte bli hem och mögla. Det är ju också att vänja barnet att livet inte blir inrutat i lägenheten. Vi har ett bra exempel av grannen ovanför oss. Det är ett par med en cirka 4års grabb. Vågar påstå att dom skulle ha hälften mindre gräl och skrik på varann om  dom skulle vara mera i rörelse utanför ytterdörren. Om inte annat så ens ute och leka i ngn av alla parker vi har i närheten. Vi har iaf kommit fullt överens att vi inte skall bli inne sittare. Vår dotter skall inte vänjas vid rutinen att sitte hemma framför tv eller dator. Hon kommer nog att få delen snabbt iom att jag jobbar och har som intresse IT världen, så det är ngt vi måste akta oss för.

Men att hitta balansen mellan allt kommer att vara utmanande. Det jag iaf vet är att jag inte vill ha en dotter som bara sitter vid tv/dator och inte trivs ute.

Det som är bra att min brorsfamilj är sådana att dom trivs med barnen ute så det är nära till för att få råd och sällskap då vi kommer till det skede med vår dotter.

Arbete, ett måste man försöker göra så trevligt som möjligt.

Arbete är ngt de flesta av oss måste göra för att få de dagliga räkningarna betalade, visst är vissa lyckligt lottade som inte behöver göra det, arbeta alltså.

Denna del som är merkant i våra liv är ngt som så dagligen kommer till disskusion och väcker debatter som ibland går till helt makalösa dimensioner. Det finns så många som gång på gång orkar upprepa hur otrevligt arbete de har, hur de inte orkar mm, men ändå stiger dom upp och går och gör det. Jag har själv varit i sådana likadana situationer kortvarigt, men genom livet har jag haft en sådan tumregel att: ifall det fortsättningsvis, då man på morgonen vaknar inte känns bra, då skall jag göra ngt åt saken. På grund av denna tumregel har jag erfarig ganska från varandra olika uppgifter. Denna tumregeln har också  lett till att då samma person återkommande gnäller om sin arbetsplats uppmanar jag personen att söka sig till ngt annat. Ifall man dessutom inte har pressen att fort pga arbetslöshet eller uppsägning hitta ngt så är det ju bara att sätta igång och skumma igenom annonser och söka sig fram till ngt som skulle intressera mera och lägga in ansökningen.

Visst är det skrämmande att lämna det gamla bekanta, stiga in i nya situationer och möjliga problem situationer, men vad är bättre, samma gamla dåliga, eller nya och smått skrämmande?

Man måste komma ihåg den detaljen och som jag försöker påminna mig så ofta som möjligt, att det att man inte trivs med vad man gör, och sen ännu yttrar sig gång på gång om det, bara orsakar att situationen för en själv, känns jobbigare. Men denna dåliga andan fastnar också på andra. Troligen börjar dom inte tycka illa om sitt eget arbete, men dåligt humör och negativa tankar smittar och gör ju ingen glad.

Vad kommer till mina arbetsplatser så måste jag medge att alla brancher och arbetsplatser jag haft, har alla innehållit trevliga delar/uppgifter i sig. Delar man kommer ihåg med värme och skulle gärna vilja ha i det då nuvarande jobb mera.

Saker jag bland annat gjort innehåller:

  • Sval- och kyl-lagerarbetare
  • Säkerhetskontrollant på flygfält
  • Väktare
  • Lastbilschaufför
  • Diverse IT-relaterade uppgifter

Det är lätt att lista olika bra saker från ovannämnda uppgifter

  • Sval- och kyl-lagerarbete
    • Då det var hett på sommaren var det skönt att gå på arbete, speciellt till kyl-lagret. Lönen var ganska bra iom att det var tungt lagerarbete och detta främjade också fysisk muskelstyrka.
  • Säkerhetskonttrollant
    • Passagerarna, de var både illa och gott. Att få se och höra olika nationalitetär, åsikter, sätt att se på saker och allmännt internationella stämningen.
  • Väktare
    • Spänningen man hade då man gick till ett ställe där alarmet gått och hålla sig lung och sansad utan att veta vad som skulle hända till nästa. Också på ett intressant sätt att vara ute under nätterna och jobba och köra omkring i Helsingfors och se staden så öde som den kan vara.

Och listan skulle kunna fortsättas långt till. Jag sitter och reflekterar detta för den orsaken att vid årsskiftet börjarde jag på en ny position i företaget jag varit i de senaste snart 3 åren. Jag har trivats i min uppgift i lokal supporten pga det varit kund-/användar service på “rotnivå” och man fått röra sig omkring från plats till plats. Stora utmaningar inom arbetsuppgifter har det inte varit och arbetsmängden har varit passligt varierande. Då jag i tiderna börjarde på lokal supporten visste jag att jag inte kommer att gå i pension från den positionen, men hade bestämt mig att jag inte heller har bråttom bort därifrån. Det blev 2år och dryga 8 månader till slut.

Snabbt(inom 1år) märkte jag dock att jag inte får tillfredställning i att bara göra det minsta som förvänttades av mig så jag började söka och ta emot tilläggsuppgifter åt mig, må det ha varit att uppdatera eget teams interna saker, eller dokumentering inom hela företaget mm. Detta allt höll mig nöjd ett tag till, men inom 2 år från att ha börjat så började jag även kolla på nya positioner inom företaget. Detta pga att min arbetsgivare satsar hårt på egen personal trivsel. Det arrangeras en massa aktiviteter och händelser fortsättningsvis.

Då jag sen bestämt mig för att söka efter nya positioner och det hade kommit fram sådana som intresserade mig, la jag in ansökningar. Jag märkte mig falla bort i rekryteringskedjan och det kändes tungt. Jag nämligen sökte uppgifter jag var säker att skulle passa mig som arbetarprofil och då min förman även rekomenderade och medhöll att det är uppgifter och positioner som passar mig.(jag var dock inte säker att jag skulle få dem)

Jag hann söka till 2 andra uppgifter före jag fick den jag har nu, och måste medge att jag för båda gångerna jag inte fick positionen blev jag mer och mer nerslagen. Efter andra gången var jag redan färdig att ge upp och söka utanför huset på allmänna marknaden, men min förlovade uppmanade mig att söka den här nya positionen. Med andra ord har jag henne att tacka, för utan hennes stöd och åsikter skulle jag nog inte sökt platsen.

Nu när jag igen fått glöden, glädjen och nyfikenheten väckt för mitt arbete kan jag inte dock ändå låta bli att fundera, hur länge orkar jag nu? Det jag har börjat med är ngt som är intressant, väldigt intressant. Dessutom ser jag den innehålla av de olika delarna jag i mina tidigare arbetsplatser har gillat, så i andra ord borde denna uppgift vara ganska nära så gott som det kan bli.

I min arbetsuppgift får jag träffa kunder, jag får jobba internt på ett brett fält, jag har både ansvar och ledigheter, får dokumentera, och visionera. Jag tror nog jag kommer att orka en god bit framöver igen.

Därför uppmanar jag alla, ifall du inte trivs och orkar, ifall du bara hittar de negativa sakerna. Överväg att göra klivet till ngt nytt och spännande istället för att gå i de gamla spåren. 🙂