Nya tider för familjen

Tiden flyger förbi och med nya dagar och nya tider kommer även nya saker och detta kommer verkligen att vara situationen för min familj inkommande vecka. Orsaken till detta är att inkommande måndag är första dagisdagen för vår lilla söta tös. SPÄNNANDE! 🙂

Vi har fått dagisplats på ett dagis som är cirka 1km från var vi bor, vilket är underbart nära. Vi var och bekantta oss med dagiset i tisdags hela familjen och det verkar som en riktigt trevlig plats. Småttingarnas sida var Amelie börjar på så har grundats för bara dryga året sen. De har en kvot på max 13 barn i småttingarnas grupp så det är helt skönt att höra att det inte är någon mega grupp. Det börjar även en annan liten där här inom kort så Amelie kommer inte att vara den ända som är riktigt ny i gruppen.

Som i så många andra saker så tror jag att det nya i familjens liv kommer att vara mera spännande för oss föräldrar än för Amelie själv. Det att Amelie är en del för sig, men samtidigt återgår Annika till arbetslivet på måndag så det är ju också ganska spännande. Hon har ju nu varit skötledig i över 1 år, nästan 1½ och för henne att återgå till en vardags rutin kan nog också komma som en liten chock. Den nya rutinen är ändå i mina tankar och blickar bara en bra sak. Dels för 2 orsaker:

  1. Amelie får börjar med fastare basis få umgås med barn i sin egen ålder och kommer säkert att lära sig fort en hel del nya saker. Hon kommer säkert också att snabbt lära sig leka mera tillsammans med andra (det är ju ändå alltid olika att leka med egen ålder än med mamma eller pappa) och också att bara vara i grupp. Amelie har på sistone gått stora steg framåt i ljud (speciellt djur) och också lite i ord så detta tippar jag att plötsligt gör ett stor ryck för det bättre. Att Amelie också får en ny rutin är säkert riktigt bra.
  2. Annika återgår till arbete och får annat innehåll i sina dagar förutom det hon nu haft, byta blöja, underhålla Amelie, laga mat, sätta ut och sova mm. Hon kommer in i vuxna omgivninvar, får annat att prata än barn och barnskötsel och bara det att hon hamnar kommunicera med annat än “barntal” är bra. Att hon också får rutinerna lite omtumlade är bra, säkert inte bara för henne men för hela familjen.

Det som gör detta ännu roligare är det att jag kommer att vara ledig från arbete inkommande 2 veckor och är den som utför den nya rutinen i Amelies liv. Jag kommer att vara med på dagiset  och hoppeligen så kan hon redan under första veckan vara där majoriteterna av dagar och att hon redan i slutet av första veckan skulle kunna bli där för hela dagen, men det är ju så som allt att det går i den takten hon vill och klarar av.

Utmanande situationer som jag ser framför oss är.

  • Sovandet; Sen vi flyttade så har hon sovit ute på balkongen och för sig själv i tysthet och lugn och ro. Nu skall hon börja ta dagstupplur i ett stort rum innomhus med andra närvarande och det är knappast tyst och lugnt.
  • Ätande; fast hon klarar av att äta med andra närvarande, och hon blivit klart bättre med att äta själv så kommer maten att vara annorlunda och ordningen olika. Detta är ändå av situationerna den klart lättare och kommer säkert att gå bra.

Vi har kommit överens hemma att jag är den som för henne på morgonen till dagiset så vid det skede som Amelie märker att hon förs “alla” dagar till dagiset och blir ensam där så kommer det att betyda att jag är den som kommer vid ngt skede hamna lämna en gråtande och övergiven liten tös på dagis då jag far vidare på jobb, och det kommer att vara svårt för mig. Annika söker henne från dagis så hon kommer att få en överglad och kramsugen tös emot sig, smått orättvist. 😉

För övrigt har Amelie klart och tydligt börja förstå en hel del och säger också några ord redan, som till exempel:

  • boo-l = Boll. Det värmer oss handbollsfanatiska föräldrar.
  • titta = Det klart mest använda ordet. men detta betyder med ett pekande finger vad hon vill, leka med duplon, titta på videon från tabben och massor mera.
  • böj = Blöja.
  • göö = Detta har hörats cirka 2 gånger och betyder gröt.
  • njam njam = Gott, eller att det är matdags

Som skrivet tidigare har hon även specialiserat sig i ljud för olika saker:

  • Vad säger kossan? = mmmmoo
  • Vad säger katten? =meaw meaw meaw
  • Vad säger kråkan? = krrraa kraaa
  • Vad säger indiainanen? = *handen upp mot munnen* aaaaaaaaah aaaaaaah
  • Vad säger ormen? = hsssss
  • Vad säger hästen? = heesssst
  • Vad säger bussen? = grrrr
Advertisements

Ut till holmen…äntligen.

Äntligen har vi kommit ut för första gången till holmen. Platsen jag stor älskar och vill spendera så mycke tid som möjligt under sommaren.

Platsen är alltså ny för mig sen jag började sällskapa med Annika. Sommarstället är hennes föräldrars och är i Esbo skärgård. Husen som är två stycken och kallas helt enkelt för stora eller gamla samt lilla eller nya villan. Det kommer el till den lilla huset och om man skulle vilja skulle man kunna fira tid även på vintern där bara man kommer ut till holmen först. Dock kräver det en hel del uppvärmande så ingen har spenderat tid där under vinterhalvåret.

Stora villan är sen byggd på det sättet att i den klarar man inte sig under vintern. Som lande ställe är det inte i princip ngt lyxställe, och så är det jag gärna ser det också. Sommar ställen skall vara lite enkla. Det skall inte finnas allt modernt och nytt och fint. Därför har man ju sommarställen, eller hur? 🙂

Iofs så finns det ju ändå ganska mycke lyx här som man klarar sig utan ifall man verkligen vill. Här finns TV, Internet via 3G modem och kylskåp. Men där var det. Den mera jordnära sakerna är att kok vatten får man från brunnen som står här på tomten, men dricksvatten hamnar man hämta med sig. Toaletten är ett utedass, då det blåser och viner så hör och känner man det. Så varmt det är ute, så är det inne(stora stugan alltså). Vi har då ett jätte fint eget rum med Annika som vi fått/får

Orsaken denna plats har blivit så viktig för mig är stil stor del på grund av att det ställe jag haft nära mitt hjärta och var jag spenderat mina barndomssomrar har sålts bort från släkten. Stället vi vid en sjö längre in i landet, och ägdes av min mormor och morfar. Då de blev äldre och inte mera orkade uppehålla platsen så till stor sorg av min mor och mig så sålde de bort stället. 😦
Detta betydde att jag ett antal år var utan ngn plats att fly stresset och vardaget man har hemma. Sen kom Annika in i mitt liv och då började vi ju åka ut hit. Annika har firat alla sina somrar här ute och platsen är såklart oerhört viktig för henne. Mitt sommar tomrum blev fyllt fort och jag hade igen en plats vart jag kan fly på sommaren för att komma bort de små stadslägenheterna och vardagen.

Det är också intressant hur man behöver…eller iaf jag behöver att ha en plats vart man kan åka för att få ledigt i tankarna från allt det vanliga som man har runt sig i vardagen. Tvätta kläder, städa, ordna upp mm. Visst är många vardagsuppgifter lite svårare att sköta och speciellt nu när vi har vår kära dotter, men det är värt det iaf.

Mina föräldrar har varit mobila personer om man vill säga så hela mitt liv. Då jag var lite gjorde vi hela familjen tält resor. Sen uppgraderades tältet till husvagn och dessa resor har gjorts mängder av. Det är ett speciellt och trevligt sätt att spendera somrar det med, men nog har man alltid ändå längtat att få fara till mormor och morfar till deras sommarställe. Det som ju också är av det viktigaste är att jag trivs jätte bra i sällskap av Annikas föräldrar som ju då också är här med oss.

Det som är skönt med sommarstället är att då det är så nära men ändå klart borta från sivilisationen och stresset som därmed kommer. Man kommer så loss från allt joxandet man har hemma, MEN, om det är ngt man behöver så tar inte det många timmar att söka det iom att man med åker med båten (cirka 5min) och bil (cirka 10min) hittar sig vid butiker mm. Ifall man vill iväg så är det inte heller en massa saker man måste komma ihåg eller packa upp för att kunna röra på sig. Mer eller mindre är det bara att dra t-skjorta på sig och fara.

Som med så många andra sommarställen så är vår ju som finast då solen skiner och det är varmt. Det som hämtar en stark prägel är ju dock det att då landet är vid havet, och ännu riktat ut mot östersjön så då det blåser söder ifrån så blåser det rakt in på gården, och den känns av, men det också kan man undgå om man vill. De har ett pergolan som man kan känna sig säker och varm då solen skiner in där. På detta pergola firas också majoriteten av tiden för här är också grillen och matbordet placerat, och det är ju där oftast man samlas ifall man inte vill vara för sig själv.

Men nu är jag då här och det är skönt som bara den. Dags att lägga datorn åt sidan och bara vara och njuta av det finaste i sommaren, alltså solen.

Sommar, årets bästa tid. :)

Sommar, årets bästa tid. 🙂

Jonas 30års fest.

Och så är vi inne i sommar månaden, Juni. Underbart. Själv har jag födelsedag andra juni så månaden i sig själv är viktig, men dessutom är jag definitivt en sommar person. Jag tycker inte direkt om vinter och kallt, fast om det blir hyggligt med snö så kan de vara skoj. Det bästa skulle vara att det skulle vara varmt, men ändå snö. 😀

Iom att det är en ny månad så börjar jag med att kolla hur det gått med bloggen och kanske kanske jag kommit upp till mitt lilla mål…

| Månad | Posts |
| 01 | 11st |
| 02 | 11st |
| 03 | 13st |
| 04 | 11st |
| 05 | 12st |

…nopp, inte heller denna månad kom jag upp till 50%, men en bra månad iaf.

Festplatsen Jonas valt är alltså ett ställe som heter Ystävyyden majatalo, kan väl översättas till Vänskapens vandrarhem. Jonas bor nämligen här så det var logist att fixa festen här.IMG_4525  Jonas firar sin 30års dag och då jag hade ledighet att ta ut på arbete, bestämde vi oss att komma hit och stanna lite längre. Själva festen var igår på lördagen men iom att det är så långt från var de flesta av hans komppisar kommer från så blev så gott som alla övernatten här. Så även vi. Jag tog då lite extra ledigt och vi kom redan på fredagen hit, och åker hem på måndagen då de andra redan idag söndag åker. De har ju arbete vilket jag inte har, skönt.

Dessutom kommer det lagom så får jag fira min egen födelsedag som är idag också här, och inte hemma i en liten två het tvåa. Vi har nämligen fått superbt väder. Det har varit som från molnfri himmel alla dagar, 20+ grader alla dagar och en lätt varm bris går som svalkar för att det inte skall bli för hett.

Festprissen Jonas

Festprissen Jonas

Jonas som vi är här och fester primärt är en intressant person som skapar alldeles säkert känslor och tankar i alla han möter. Han är en person som inte lämnar ngn kall, varken man gillar honom eller ej, men personligen har jag svårt att tro att ngn inte skulle tycka om honom. Jonas är en person som tar alla i beaktande.

Killen i fråga har ett starkt behov att studera sig själv, sina tankar, känslor och erfarenheter. Han vill förstå hur psykologi fungerar i olika människor och har bar blivit riktigt duktig att tyda olika tecken och signaler. Det bästa är det att han genuint gör det av pur intresse och vilja att förbättra sig och hjälpa andra också. Han pronglar inte sina tankar och åsikter på ngn, men ger dem vid behov och önskan i ett konstruktivt sätt.

Jag träffade Jonas första gången då jag började arbete i nuvarande arbetsgivare då han var en kollega i lokal supporten. Det som starkt band oss ihop var det att vi båda har svenska som modersmål och då företaget stoltserar sig i att vara ett Finskt företag så v

ar det skoj att också kunna snacka svenska. Vi mötte varandra även på ett helt annat plan än bara yrke fort och det har lett till att vi blivit goa vänner. Vi har inte ett stort krav eller behov att talas till alla dagar, eller ens varje vecka. Men varje gång vi träffas eller är i kontakt känns det som om inget skulle ändra men ändå har vi alltid massor att berätta och prata om.

Då Jonas flyttade till andra uppgifter inom företaget så var det första gången vi inte träffades dagligen i arbete och sen kom dagen han och sin partner väntat och hoppas på länge. De packade väskan och for på en resan runt världen. Dom höll blogg under sin resan och den hittas HÄR, länken hänvisar till Finska sidan men de har nog också en sida för Engelska. Jag rekomenderar att läsa för de har hållit detaljerat koll och kan ge goda tips om finanser för en sådan resa och de tar också upp saker man inte skulle kanske genast tro på om man själv tänker resa länge.

Men nu är vi då i Finland och närmare sagt i Salo som är mot Åbo hållet men mellan Åbo och Helsingfors. Det har varit under veckoslutet intressant att se Jonas vänner och se olika stils människor han fångat runt sig under alla åren. Vi är här då hela familjen och det orsakar ju nog det att vårt spenderande är lite annorlunda en de andras iom att vi har vår söta tös med oss. Bra har det gått och vi har nog kunnat delta i firande så mycke vi velat.

Ystävyyden majatalo markerad på kartan.

Ystävyyden majatalo markerad på kartan.

Alla har också haft förståelse att vi inte kanske kan vara riktigt lika intensivt med i gruppen och värför vi sitter i skuggan då andra sitter ute i solen. Som skrivet iaf så har det varit och är skoj hela tiden. Om själva platsen så är den underbar. Detta är inte ett hotell och inte heller ett motel. Som en sorts vandrarhem var man kan bo en kort stund, eller längre tider. Det är ett stort hus som man har egna rum som har egen toalett men inte annat. Man kan antingen ha hel, halvpensionat eller sen kan man helt enkelt göra så att man betalar för boendet med att göra arbete för platsen.

Detta skapar ett ganska intressant och varierande gäst klientel, vilket ägaren och andra som bor här önskar och hoppas på. Folk kommer med alla möjliga olika bakrundar och alla sätter sin egen prägel på platsen. Stället är därför också präglad av gäster och tidigare boende och hela platsen är fylld med allt från kant till kant vad kommer till prylar och dekoration.

Sjundeå-Cup

Tänä viikonloppuna pelataan Siuntiossa Suomen suurin käsipallon ulkoturnas, jälleen. Tämän vuoden uutuus oli tosin se että olin siellä tyttäreni kanssa. Amelien äiti nimittäin pelasi itse tänään. Tämän yhteydessä tulin miettineeksi omaan historiaan tämän turnauksen suhteen ja se on toden totta pitkä. Onhan tämä turnaus se paikka missä olin ensimmäistä kertaa koskaan kentällä pelaajana. sjundea_cup

Vuosi oli 1986, olin 5v vanha ja sain pelata isoveljen joukkueessa. Isoveli joka on siis 3v vanhempi kuin minä. Ei ollut peliaikani kuin muutama hassu minuutti ja juoksin edes takaisin laidalla. Muistaakseni sain kaksi syöttöä joista toisen hukkasin. Seuraavalle kaudelle aloitin sitten pelaamisen itse. Tämän jälkeen oli Siuntio-Cup osa pelikautta ja aina sinne oli päästävä, oli sää aurinkoinen tai sateinen.

Näin jälkikäteen ajateltuna olisi ollut hauskaa jos olisi ollut kirjattuna ylös minkälaista säätä kunakin vuonna on ollut. Tänä vuonna kun perjantaina oltiin koko perhe katsomassa pelejä niin sää oli mitä mainioin. Aurinkoa melkein pilveettömältä taivaalta ja 20 astetta plussaa. Tänään lauantaina oli sitten pilvistä mutta taas oli kunnolla lämmintä, 19-astetta. Onni oli kuitenkin että sadetta emme tarvinut kärsiä, tätäkin on koettu useina vuosina. Se sade onkin sitten ikävintä mitä voi joutua kokemaan. Varsinkin kun on pelaaja. Kun kentät muuttuu kuravelliksi, pallo on liukas, nurmikko on liukas ja kuivaa ei saa päälle otteluiden välissä. Kylmäkin ottaa rautaisen otteen kun on märät tai kosteat vaatteet päälle, ja mikäli ei sadetta saa niskaa niin hiki aiheuttaa kosteuden vaatteissa.

Niin onkin useina vuosina flunssa tullut kylään turnauksen jälkeen. Mutta on se toinenkin ääripää aika raskas sekin, kun aurinko paistaa pilveettömältä taivaalta, yhtään ei tuule ja lämmintä on 20+ astetta. Juoda pitäisi paljon mutta myös muistaa syödä. Onhan tämä vaihtoehto kuitenkin mukavempi mutta raskas sekin.

Rupesin myös miettimään sitä että mitä kaikkea Siuntiossa olenkin kokenut ja onhan se lista aika vaihteleva. Olen kokenut ainakin seuraavaat:

  • kylkiluita murtunut,
  • aivotärähdyksiä,
  • olkapää käynyt sijoiltaan,
  • auringonpistoksia,
  • venähtäneitä ja nyrjäytettyjä nilkkoja,
  • lihasrevähdyksiä ja lukemattomia muita pikku kolhuja.

Tämän vastapainoksi niin on myös hyviä asioita. On kaiken värisiä mitaleita, on turnauksen parhaaksi pelaajaksi valittu, on joukkueen parhaaksi pelaajaksi valittu, on hienoja voittoja sekä hienoja taisteluita koettu. On saatu ystäviä ja muita hienoja muistoja.

Kun ynnäsin yhteen vuodet jolloin olen ollut turnauksessa paikanpäällä tulin tulokseen 24, näistä olen ollut pelaajana 21 krt. Valmentajana olen ollut 8krt. Onhan tässä sitten koettu vaikka mitä näiden vuosien aikana. Nyt jos vielä Amelie alkaa pelaamaan käsipalloa tarkoittaa tämä sen että moni moni vuosi on vielä edessä.

Miinukset

Turnaus itsessään on ollut hyvin samanlainen niin vikoineen kun hyvien asioiden suhteen. Huonona esimerkkinä on vessojen määrät, niitä on liian vähän kävijämäärään verrattuna. Kun vielä samat vessat on pelaajien ja yleisön käytössä on siellä usein koettu tilanteita kun joku pelaaja on joutunut jättämään wc käynnin väliin ennen ottelua koska jonot ovat olleet niin pitkät. Myös palkintojen jako on mielestäni tehty hyvin koruttomaaksi ja liukuhihna kaltaiseksi. Usein unohtuu myös aikuisten sarjojen pronssi ja finaali otteluiden hehkutuset. Tänäkin vuonna kuulin ohikulkijailta kommentin; “ai pelattiinko naisten finaali äsken…sehän ois ollut hauska nähdä”. Tämä sen jälkeen kun finaalitulos julkistettiin.

Plussat

Hyviä asioita on sen sijaan esim kenttien “valmis” tarkistus järjestelmä, se on simppeli ja toimiva. Kuulutukset toimvat useimmiten oikein hyvin ja ovat tarpeeksi selkeät jotta tietää mille kentälle voi mennä jos haluaa nähdä jonkun tietyn ottelun. Tänä vuonna oli myös todella hyvin järjestetty pysäköinnin ohjaus.

Asioita joita pitäisi mielestäni saada lisää on yhteistyökumppaneita. Tämähän on näinä päivinä aika kiven alla, valitettavasti.

Mutta se on kuitenkin se tärkein asia että Sjundeå – Cup on osa käsipallo Suomea ja joka vuotista kalenteria. Tänne on kiva tulla (varsinkin kun on hyvä sää) ja täällä on kiva tavata kaikkia tuttuja vuosien varsilta. Vaihtaa kuulumisia ja samalla katsoa käsipalloa jota ei pelata otsa kurtussa ja veren makua suussa. 🙂

Tack Sjundeå IF!

Veckans händelser

Denna vecka har det igen varit lite nytt på dotterfronten men destu mera på handbolls fronten och speciellt dam sidan.

Familjeveckan

Veckan har gått helt okej. Det har inte hänt något stort och revolutionerande men det som kan klassas att vara nytt iaf är kvälls grinande. Hon har sovit lite mindre på dagarna och det har lett till att det varit gnäll och missnöje senare på kvällen. Vi har iaf ännu lyckas hålla lite av kvällsrutin med blöjbyte och nattmjölk de samma tiderna som tidigare men det har kännats tyngre än vanligen.

Vi var och se på en handbollsmatch i veckan och det blev tyvärr så att båda kunde inte se på matchen och följa med den för hon var så orolig. Iom att det var Annikas lag så skötte jag Amelie under matchen och lät henne se på matchen, vilket var uppskattat. Detta kvällsgrinande har också varit tillsammans med lite jobbigare nätter och jag har sovit ganska dåligt också. Jag tror att en orsak är den att då vi alla sovit i samma rum som inte är så värst stor, så har luften tagit slut, plus att det varit ganska varmt också.

Gällande värmen så har jag tagit en temperaturmätare till sovrummet och förra natten kollade jag på den alltid då jag var vaken och det högsta jag träffade på var lite efter 03:00, då det var 24,5 grader varmt. Detta bekräftar tyvärr min rädsla att det börjar bli så varmt att det måste hittas på ngt.

Vi har snackat redan tidigare om alternativet att flytta Amelie till ett annat rum och till min stora glädje gjorde Annika ett stort arbete och möblerade om här hemma under dagen. Då jag alltså kom hem så var så gott som allt fixat vilket var jätte skönt då jag ändå jobbat igen hela veckan på arbete och haft dessutom ganska bråttom. Hon är nog så snäll och hjälpsam min kärlek. ❤

Det blir nu då första natten nu inkommande (fre-lör) natten som vi sover i olika rum, och det kommer ju att bli lite spännande. Jag hoppas på att vi alla kommer att sova lite bättre men det kan jag rapportera om lite senare.

Handboll

Denna vecka har det varit semifinaler för damerna och matchparen är ju Dicken – GrIFK och HIFK – BK-46. Jag har ju spått att finalen kommer att spelas mellan GrIFK och HIFK, men då matcherna satt igång så verkade det gå dåligt för min tippning. Dicken tog första och andra matchen och ledde matchserien med 2-0. BK-46 tog en seger i första matchen på Idrottshuset i stan vilket ofta anses vara svårt, det är ju ändå HIFK:s hemmahall.

Sen började dock förhandsfavoriterna kämppa emot och få lite i ordning på sitt eget spe.l GrIFK tog en seger i tredje mötet då Dicken hade första chansen att försäkra sin final plats. HIFK, jo de gjorde det fina att de börja ta seger efter seger, och spelade också sig med 3 raka segrar till final. HIFK alltså till final med 3-1 i segrar och därmed har vi en av förhandsfavoriterna klara. Karislaget kämppade bra i de 3 första matcherna och två av dem gick också till förlängning. Den otroligaste av de 4 totala matcherna var ändå tisdagens match, vilken vi var och se på i Idrottshuset. matchen slutade 39-39 och gick till förlängning. På fortsättningstiden smulade HIFK Karislaget till mjöl. Under de fortsatta 10 minuterna gjorde Helsingforslaget 13 mål mot BK-46 motsvarande 4. Överhuvudtaget är det ju ganska otroligt att se så mycke mål i detta skede av serien. Man skulle liksom tro att 52-43 inte skulle vara realistiskt, inte fast det spelades i 70minuter. NSM

Allt tyder på och jag kan bekräfta att det var inte försvaret som var i huvudroll i denna match. 😉

Då man ser på målgörarna nu i matchparet BK-HIFK så står två namn fram helt klart och inte så oförvänttat.
Tallqvist Annette (HIFK), totalt 37 mål / 4 matcher
Degerman Pamela (BK-46), totalt 43 mål / 4 matcher

Nästbästa i HIFK har gjort 18mål och i BK 19. Jag förstår att alla lag har sin stjärna som gör mest mål men att skillnaden är så här merkant tycker jag inte är ett bra tecken då vi är i det skede av säsongen. Det som då också kommer fram att är fullständigt horribelt är att det i match 3 kan komma så mycket mål. Tycker bägge lagens tränare (om de fortsätter nästa säsong) skall ta sig en liten tankeställare och försöka jobba upp ett bredare material av målgörare offensivt. HIFK har fler som skall göra mål men hur skall “Nalle” Nylund få dem igång inför finalerna? Här tänker jag mig Linda Cainberg, Silja Sandelin och Kathlen Ax. Center spelaren Rosanna Rouhiainen gör nog mål med hög prosent ifall hon blir matad bollen så det är också ngt värt fila på till finalerna.

Det som är klart att det lag som kommer emot kommer att bestå av kanske fysiskt sett lite mindre spelare och spelare som hellre bryter sig igenom försvaret än går på distansskott. Då jag kollade igenom grundserie information nu så kom jag på en sådan intressant fakta att de fyra första lagen i grundserien, som alla var på samma poängantal och klart före resten. Då man tittar på gjorda och släppta mål så kan man sen en liten utstickare.

Förening; Gjorda mål / Släppta mål | Skillnaden
GrIFK; 501 / 336 | +165
HIFK; 492 / 348 | + 144
BK-46; 478 / 426 | +52
Dicken: 487 / 403 | +84

I det andra matchparet så gjorde GrIFK det smått otroliga och steg från 2-0 underläge i matcherna till jämna 2-2. Den fjärde matchen spelades idag i Britas och på det sättet lyckades Grankulla flickorna föra den femte avgörande matchen hem till egna hemma hallen. Alla matcherna mellan dessa två lagen har varit jämna och spännande och det kan man vänta från den sista avgörande också. Den avgörande matchen kommer att spelas på måndagen och jag kommer att försöka fara se på den.

Matchparet HIFK – BK-46
HIFK – BK-46:  28 – 33
BK-46 – HIFK: 20 -21
HIFK – BK-46: 52 – 43 (39 – 39 (19 – 19))
Match 4: 22 – 31 (9 – 15)

Matchparet Dicken – GrIFK
GrIFK – Dicken: 25 – 28
Dicken – GrIFK: 28 – 27
GrIFK – Dicken: 25 – 22
Dicken – GrIFK: 17 – 24
GrIFK – Dicken:

Men spännande skall det bli och det är ju ganska spännande för mig också då jag nu är på HIFK sidan i finalen. Förra säsongen var jag med och spände mig då min egen kära var och spelade och vann medalj men nu har henne på läktaren bredvid mig. Kan bara gissa hur det känns för henne iom att hon annars och också skulle vilja vara med.

Herrsidan

Då man ser på andra saker i handbollen i lilla Finland så har herr landslaget tränat och även kommit med glädje nyheten att Teemu Tamminen(Cocks) och Jac Karlsson(Mors-Thy Håndbold, Danmark) har återvänt till landslaget efter en paus av olika skäl i förra kvalmatcher. Karlsson som fått tillökning i familjen och Tamminen pga skador. Dessa två viktiga spelare kommer säkert att hämta mera bredd åt laget och speciellt huvudtränaren Källman. Både Jac och Teemu har dessutom viktig internationell erfarenhet som då det gäller säkert hämtar en lugnhet till laget. SKPL

Herrlandslaget kommer att möta Luxemburg i morgon lördagen 6.4. på bortaplan. Matchen de spelade hemma slutade med seger. Också matchen mot Cypern de har spelat har de vunnit så det ser bra ut såhär långt. Kvalen de spelar är för 2016 EM-slutturneringen. Seger i morgon och det känns lättare att fara till den sista matchen som kommer att spelas hemma mot Cypern.

Nu sitter man och spänner för resultatet, matchen skulle komma på nätet hörde jag men har inte hittat ngn länk ännu. Hoppas de som reser får den utsatt på förbundets internet sidor eller Facebook sidan. Det skulle vara skoj att kunna följa med fast man sitter hemma i kalla Finland. Hoppas dom skulle ta segern hem, det skulle smaka så bra, så bra.

Annars har det varit tyst på herrsidan på den inhemska sidan. Pga “international week” så har det inte varit matcher på herrsidan och därför har det varit där tyst, men nästa vecka sätter det igång med slutspel och skall skriva om det nästa vecka. Matchparen på herrsidan i kvartsfinalerna är ju: sm-liiga_1601

Cocks (Riihimäki) – ÅIFK (Åbo)
BK-46 (Karis) – Atlas (Vanda)
Dicken (Helsingfors) – SIF (Sjundeå)
HC West (Grankulla) – HIFK (Helsingfors)

Det finns en hel del att spekulera och gissa på herrsidan iom att det efter Cocks och Dicken varit jämnt och spännande och det varit roligt att gå se på matcher i år.

Ny månad

April, nu har den nya månaden börjat. Vi börjar med att kolla blogg statistik:

Månad | Posts |
| 01 | 11st |
| 02 | 11st |
| 03 | 13st |

Dagar i mars var 31, så ännu blev det från 50% gränsen men det blev bättre. Det jag också kom på här under månaden att alla bloggningar skulle vara bra att innehålle en bild eller två, så jag har börjat lägga in av dem. Då jag läst mina egna bloggningar så är det faktiskt skoj att ha lite bilder med bland teksterna. Vad tycker du?

Det har varit påskveckoslut och både fredagen och idag måndag har varit helger så det har varit arbetsledigt, skönt.

Vi har stornjutit att få spendera tid med familjen och det har märkts att min närvaro och deltagande i större mängd med Amelie också lättat på Annikas börda. Sen till vår tur så har Amelie annars också varit på gott humör. Det har ju hjälpt en hel del. Igår söndag var vi och äta hos Annikas föräldrar och idag hos mina och det har också varit jätte skoj, och OJ vad god mat vi fått. Eller vad säger du om förrätten mamma lagade idag…MUMS!

1.4.2013 Mammas förrätt

Nu är det dock dags att äta lite kvällstugg och sen och sova, skall ju i morgon på arbete igen.

Hjärtats andra halva

Då man söker partner åt sig själv så är det på så otroligt många plan man söker, att det ibland kan kännas omöjligt att hitta åt sig sin stora kärlek. Vissa går helt på utseende, andra helt på “det inre” i den andra. Många vill inte medge att det inverkar att hur personen ser ut, utan det är bara det inre som inverkar och andra kan inte förstå människor som säger så.

Heart

Jag kan inte säga att jag alltid skulle ha vetat exakt vad jag vill ha, men jag har varit ganska säker på att då det gäller så vet jag om det. Under mina få futtiga levnadsår så har jag inte haft många flickvänner, och fast det i början varit blommor, choklad mm så vid ngt skede har jag börjat inse att något inte stämmer in i min dimmiga och oklara bild av vad jag tänkt mig.

Nu har jag då under förra året gått och förlovat mig, och också skaffat familj med min bättre halva, och fast förhållandet i själva verket är ganska nytt och kortvarigt så måste jag medge att jag nu är säker på att detta är det jag vill ha. Min förlovade har en idrottssida och bakrund som gör att vi förstår varandra bra där. Min förlovade har ett analytiskt sätt att fundera på saker som kompletterar min. Min förlovade gör mig glad och speciellt tillfreds med mina vridna interna tankar. (OCH hon är i mina ögon fantastiskt snygg). 😉

Det finns nog sidor i henne som jag inte skulle ha trott att mit livs kärlek kommer att ha, men sen igen så är det så himla konstigt? Hon är kanske inte lika extrovert som jag, men när hon blir bekväm och till ro med den andra, pratar hon nog som gladeligen i samma kvantiteter som jag. Jag hade kanske tänkt mig att jag skulle bli tillsammans med en liknande extrovert som jag, men kanske det är just det som är så bra med oss, jag är den som gör första kontakten och då den “muren” är bryten så hakar Annika på. Det som dock Annika har starkt, som jag också skulle ha sagt mig önska i mitt kommande förhållande, är kunskapen att utmana mig och mina tankar. Och det gör hon vid behov. Under dessa få månader vi har varit ihop så lyckas hon föra mina tankar och värderingar till nya nivåer jag inte trodde jag skulle ha. Heart of hearts.

Och just som jag trodde att jag förstår de flesta vinklar på saker så komme den där Annikas “vänster hooken” och överraskar mig, samt utmanar mig att se saker från ny vinklar igen. Det som också gör att vi passar bra tillsammans förutom idrott och speciellt handbolls intresse är andra fritids värderingar. Vi båda kan vara nöjda med att sitta vid en dator i ngt antal timmar för oss själv. Vi båda gillar att ta reda på nya saker. Vi båda gillar statistik och analyserande. Vi tycker om att sitta stilla och njuta, men där emellan flyga och flänga. Vi är båda familje- och släkt kära och värderar dem högt. Det finns så mycke som vi är kompatibla med att det skulle kunna bli en maffig lista ifall jag skulle räkna upp allt.

Det som många kanske skulle fråga, skulle vara det att vad är det som vi inte är helt entydiga med. Tja, Annika är då matematiker, vilket jag aldrig skulle ha kunnat tänka mig att börja sällskapa med. Detta för att matematiker ofta har en så djup analytisk sida som inte många andra förstår, eller så tror många iaf. Annika kan analysera och i många fall över analysera saker som kan reta upp mig, men det är ändå mera sällan det går så långt.

Annika har också en kunskap att vara tankspridd och det kan ibland reta upp mig lite, men det är väl så med enormt smartta personer. Det sägs ju samma om t.ex. Einstein. 😉

Något annat Annika är som jag aldrig skulle ha trott att min flickvän, förlovade eller fru skulle ha varit var vegetarian. Jag är inte anti-vege, men jag måste nog handen på hjärta medge att jag inte heller är eller var pro-vege före vi började sällskapa. Orsaken värför detta dock fungerar är det att Annika godkänner att jag inte är vegetarian. Ifall hon inte skulle ha varit okej kan det nog vara att det aldrig skulle ha blivit ngt mellan oss. Det som också är en liten livlina här är det att Annika äter fisk och havskreatur vilket jag tycker massor om.

Men till baka till detta med att utmana mig i disskussion, idag till exempel hade vi en intressant debatt om försäkringsbolag och allmänna bilden folk har om dem. Annika jobbar då alltså på ett så det var en ganska livlig och väldigt intressant disskusion. Denna disskuision, fast också vi båda hade tidvis smått svårt att förstå varandras synpunkter och ställningar så var ändå till en stor del konstruktiv, och då vi debatterar ngt så är det inte så att det alltid slutar med gräl, tvärt om, många gånger stiger går vi vidare i saker med en ömsesidig bättre förståelse av varandra.

Det som också är underbart med Annika är snabbheten hon haft i att lära känna och tolka mig. Hon ser fort ifall inte allt är som det ska, och hon har en kunskap att se igenom mig som om det var glas hon hade framför sig. Det hon också har som överraskar mig gång på gång är ett siffer minne, men är det så konstigt, hon är ju matematiker. Hon kommer ihåg datum som inte fastnar för mig överhuvudtaget. Ringar

I ett avsnitt av tv-serien How i met your mother hade de som tema att i alla parförhållande är den ena parten den som “nöjt” sig med mindre än den skulle kunna få och den andra har lyckas fånga ngn åt sig som inte man borde komma åt, och i vårt förhållande så är det nog definitivt så att jag är den som lyckas få ngt jag kanske inte borde ha lyckas få. Dag efter dag beundrar jag och älskar jag Annika mera än dagen innan. Jag kan vakna på morgonen, dö-trött och släpa upp mig från sängen och inte ha en redig tanke i huvudet, men detta korrigeras snabbt då jag ser Annika. Dö-trött är jag ju nog men på gott humör iaf. 😉

Om det är något jag verkligen hoppas är det att vi har massor år framför oss och att vi får leva dem tillsammans och friska och att vår kära dotter fullför det underbara liv vi redan har. Då jag ser på vårt liv just nu tycker jag att det är perfekt, kan inte bli bättre,  och så vet jag att Annika ändå lyckas förbättra det iaf.

Andreas ❤ Annika