Mini-Macgyver

Det finns en i tiderna populär TV-serie, som heter Macgyver. Serien kom ut i slutet av 80-talet. Serien gick ut på om en kille som var verkligen påhittig och löste diverse problem med det han hittade runt sig och som verktyg använde han sig av en fick-kniv.

Nu när min dotter växer så det knakar börjar det komma fram en liten mini-Macgyver från henne. Hon löser en hel del, som jag inte skulle tro att hon klarar av. Ett bra exempel är då vi kopplar datorn till TV:n för att se på en nätstream. Det börjar vara ganska många stolar som behövs för att hindra henne att komma at datorn. Se fast på bilden. 😀

2013-11-30 16.49.53

Dessa korsgående stolben mm löser hon redan för att komma at datorn, och det är inte råstyrka hon använder, utan systematiskt provar hon sig fram till att hitta sen som är enklast att ta bort vart efter hon fortsätter vidare tills hon gjort en passage fram till datorn, duktig liten tös jag har.

Advertisements

Blog aktivitet + allmän uppdatering

Dags att kolla in hur bloggningen har gått framåt och som jag spått så har mängden poster blivit mindre sen jag började. Dock är jag inte orolig iom att det varit sommar och jag också varit på pappamånad vilket drar ner på dator tid. Mängden kommer säkert att stiga utan att jag destu mera märker det eller ens jobbar för att få den upp. Statistiken för mängder postningar är enligt följande:

| Månad | Posts |

| 01 | 11st |
| 02 | 11st |
| 03 | 13st |
| 04 | 11st |
| 05 | 12st |
| 06 | 4st |
| 07 | 6st |
| 08 | 7st |

Hösten är då här mer eller mindre fast vädret inte så ser direkt ut. Det skall bli en rolig höst iom att vi har massor nytt och spännande i familjen framför oss. Det första som kommer är att vi skall flytta. Jobbigt men samtidigt jätte skoj. Att få börja vårt gemensamma liv i vår första gemensamma lägenhet är alltid ett stort steg och nu skall det inredas tillsammans då det i nuvarande lägenheten alltid funnits en lite prägel på hur Annika inrett före jag kom in i bilden.

Det skall också bli roligt att laga upp rummet Amelie får och vi hoppas att då hon får ett eget rum så kommer även vardagen att förenklas. Då hon går och sova så behöver vi inte lika mycke smyga omkring då vi bara kan stänga dörren till hennes rum, samt det är ju också något som inverkar att lägenheten är märkbart större.

Det andra stora som nu kommer genast till tankarna är att vi skall ju få fira Amelies första födelsedag och det kommer att ske i vår nya lägenhet. Vi har ju inte festa våra födelsedagar speciellt annars på många många år men i och med Amelie så kommer den delen också att förändras då vi får laga till fest med kaffe och kaka samt bjudningar för familj. Det kommer att vara jätte mycke fotande, det kan jag lova. Som det är nu så är det cirka 1½ månad tills dess ännu, spännande.

Amelie i sig själv har lugnat ner sig en hel del och det är på grund att hon just nu inte har tänder på kommande inom det snaraste. Vår lilla tös är glad och munter och energisk, hon är sååååå energisk. Hon har också fått kallelsenament turbo-tösen av mig. Som Duracell reklamen i många år har sagt; “she just keep going and going and going…” 😀

För övrigt sover hon bättre nuförtiden, aptiten kvarstår och fast hon inte vuxit så mycke som vi spådde före hennes 10månaders kontroll så är hon helt enligt de “normala” kurvorna. Bilden nedan är från slutet av Augusti men hon är så söt och glad på den att det blivit lite av en ny favorit till mig.

Kära lilla Amelie. <3

Kära lilla Amelie. ❤

 

Somnar, somnar inte…

Det är på sitt sätt en spännande och underbar stund då man nattar sitt hjärtegryn varje kväll.

Då man ser på allt av vår lilla tös att hon är trött, och det enligt klockan att dags att lägga det lilla hjärta ner för att sova, så kan man gå igenom hela skalan känslor, inom i vissa fall några minuter, ibland en timme+.

Vi har då haft sömnskola och hon har lärt sig att somna i egen säng, så då går rutinen till ganska långt enligt följande varje kväll:

19:00 – kvällsgröt
19:30 – pyjamas och ny blöja
19:45 – kvällsmjölk
20:00 – tandtvätt
20:05 – lägger ner i egen säng

Efter det börjar tösen först leka med sina tår, tutten, tja, allt hon kan tänka sig. Sen skall hon lite rafsa på madrass och annat runt sig. Vid detta skede börjar oftast hennes ögonen lite glappa och hon försöker svänga runt i krypställningen. Detta hindras lätt med att sätta handen på höftet.

Efter det sitter man och håller andan då ögonen sakta går fast, hennes andningen lungar ner sig och blir djupare. JUST då ögonen gått fast pustar man ut att nu somna hon och då öppnas de igen, *morr*.

Ofta blir förra rumban om, men i kortare mall. Ögonen går fast långsamt långsamt och man hurrar inombords tills de igen öppnas fullt och man suckar med en liten desperation.

Ingen rumba men ögonen glider sakta fast och lite upp igen, fram och tillbaka. Lite ofrivilligt krämandes för att hitta den bekväma ställningen och jag känner mig segerfull för nu är det fast i sekunder och det är gjort.

TJI, får man för hon vill ännu svänga på sig till den andra sidan, och samma fram och tillbaka guppande med ögonlocken. Sen brukar det komma en lite djupare pust och HURRAA, nu blev ögonen fast. Hennes lilla kroppna slappnar av fullständigt och det börjar gå en jämn och rytmisk snusande då hon somnat. Vid detta skede har jag alltid lust att stiga upp, räcka upp händerna mot tacket och hojta till; “Seger, jag har vunnit!”

Man tittar på klockan och märker att klockan är runt 21:00, då tänker man bara “shit, vart for den timmen”!

Men då hon somnat och man rätar ut täcket över henne känner man oendlig kärlek mot detta lilla liv som sover sött framför en. Hon ser så lugn och till ro varande, att man skulle kunna bli och sitta bredvid henne, och bara beundra hennes fridfulla stämning. Det är denna stund som alla nervspänningar, egna morr, hundratals nej nej nej som kommit under dagen glöms bort och man har bara lust att lyfta upp henne i famnen och krama henne tills man själv somnar…men bondförnuftet stiger fram och man vågar inte röra henne. För VAD OM hon vaknar?

Denna nervrivande, frustrationsfulla, glada, desperata segerfulla, underbara och alla andra stora känslomässiga rutin har jag glädjen att gå igenom alla kvällar. Och fast man själv är trött och skulle vilja gå och sova och inte vilja ha denna show, så efteråt är man glad att det hände igen ikväll.

Älskar min igår 10 månader gamla dotter i all oändlighet!

En tand till. :)

Efter en lång väntan så kom den fram, Amelies tredje tand fram!

Dom två första kom fram 30.5 så det har varit en lång väntan(1 månad faktiskt), speciellt då de följande tänderna har visat sig redan en liten tid. Vi har märkt med Annika att där är tandköttet hårt och ljust men den har inte kommit fram snabbt. Tvärtemot. Det har varit en del jobbiga dagar med skrik och bölande men som tur har det inte varit igenom gående utan stunder under dagarna, och tyvärr också nätter som alltid är tyngre.

Nu kom då tanden fram och skillnaden i tösen är enorm. Hon har varit mycke lugnare och gladare, skönt!

Det som är lite roligt är att alla tre tänder har kommit i nedre käken och bredvid varann. Nu sitter vi och undrar då tänderna i övre käken skall komma fram.

Måste ta och läsa lite hur det är med tänderna, vad är de normala för tänder att komma fram.

Nu hoppas vi att följande skall komma fram lite snabbare. Vi har redan sett tecken på en tand till i nedre käken så det borde gå lite snabbare än förra. Nu skall vi få lite njuta av lugn ro hoppas vi i alla fall. 🙂

Mån…nej utan lördag.

Tiden flyger iväg då det händer mycket i ens liv. Denna vecka har sprungit förbi som aldrig förut tror jag. Denna vecka har det varit en del program, en del nya händelser i ett litet liv och små stress på arbete.

Små stress på arbete

Man skulle tro att det blir lugnare destu längre man kommer in på sommarsidan. Kontoren saktar ner på grund av semestrar och allmänn sinnestillstånd, det är alltså vad man skulle tro, men det verkar som om någon skulle ha glömt att berätta det för de som jobbar runt om och med mig. Jag har då inte sett något av denna lugnhet. Det har varit arbete i fulla kontorstimmar och lite till. Möten här och möten där . “Vad tycker du om detta och vad skall vi göra med detta” mm. stress

Detta är absolut inget gnäll eller beklagelse, tvärtom. Det är jätte roligt att ha arbete och dessutom intressant och utmanande arbete. Det är på detta sätt man utmanar sig för att komma framåt i sitt yrkesliv och det är pga detta som jag uppnått var jag är idag.  Sen har jag som inverkande detalj också det att det är cirka 4 veckor kvar och så börjar min pappamånad vilket kommer att vara jätte skönt. Fast namnet säger månad så är det i själva verket 6 veckor som jag kommer att spendera med dotter och förlovade. Skall bli intressant att se hur man kommer att kunna lämna arbete helt bort och se efter min dotter.

Program

Det som varit roligt program denna vecka har varit då jag var och se på en arbetskollegas bänd som uppträdde i en bar som heter Club Liberté. Bandet heter Piina. Det var första gången jag såg dem uppträda live och det som då gör det roligt är att man känner i bandet och man hör ju om hur det går för dem på arbete.

Det jag tyckte om i bandet var elgitarr spelaren samt basspelaren. Näst bäst tyckte jag om trummisens och keyboard spelarnas roll i sångerna. Det jag själv tyckte att var svagaste länken i bandet var solisten. Men det var inte så illa att man inte skulle tycka om deras musik. Kommer säkert att fara se på dem igen då det kommer en möjlighet till det.

Förutom det var vi hela famliljen också hos mina föräldrar och grilla i onsdags. Min bror var också där med sin familj. Denna gång träffades riktigt med orsak för vi skulle snacka ihop oss pojkar för hur vi skall göra med att tömma postlåda och vattna blommor då mina föräldrar skall på husvagnssemester till europa. De har pratat om Tyskland och Frankrike som resemål, men då man känner dom så vet man inte vart de hamnar. Ett tidigare år hade de gjort planer om att vara hela sin semester i Sverige och då jag ringde dem första gången en vecka in i deras resa så svarade de glatt att de är i Norge. Därmed skall man ta deras planer med en lite nypa salt. 😀

Litet livs stora händelser

Det som hänt i vårt kära lilla liv är att vår dotter på måndagen klättrade för första gången av sig själv upp och stå, vingligt, men ack så hon blev glad. Annika satt med ryggen mot vardagsrummet vid bordsdatorn, jag satt på soffan med egen dator i famnen då jag plötsligt hörde ett litet “uff” bakom min skärm och lite skrapljud. Då jag sträckte på nacken för att se över skärmen på min bärbara dator så hade jag två ögon i nästan jämnhöjd som tittade på mig väldigt nära. Överraskningen var enorm då vi inte trodde att detta skulle hända ännu på en liten tid.

Fort lag jag ner datorn från famnen och tog tag om henne för att inte hon skulle falla och slå sig. Jag la henne ner på golvet för att se ifall hon gör det på nytt och det gjorde hon. Fort var hon upp igen och vinglade och den andra gången började hon också och sakta men säkert följa soffans kant vidare. Man blir så stolt då man ser att hon gör stora framsteg som dessa. Jag började sen undra när detta hände mig så jag tog fram boken min föräldrar skrivit om mitt första år och där kom det fram att jag var 7 månader och 21 dagar gammal då jag första gången steg upp mot ngt.

Detta sporrade genast oss att räckna till att vår kära dotter då var 7 månader och 23 dagar, pappas flicka. ❤ baby_evolution

Vi trodde då att detta skulle vara det för denna vecka och nu har hon lärt sig nog, men nej var svaret på det. Igår på fredagen kom hon undanfund om hur man kommer upp från matstolen och detta orsakar då det att vi måste verkligen ha koll på henne hela tiden. Det måste vara ganska spännande att komma på två såhär stora saker i ens liv. Då vi disskuterade detta snabba framåt stigande i kunskaper så när skall hon då lära sig säga sina första ord?

Tänder har hon också redan fått som varit skönt för då har vi fått förklaringen värför hon var så grinig en liten period där.

Det roliga är ju också det att fast vår kära dotter gör dessa stora framsteg så är det ju också för oss föräldrar stora förändringar och skapar ett stort behov för oss också att lära oss vad som vid vilket skede skall tas i beaktande.

Jonas 30års fest.

Och så är vi inne i sommar månaden, Juni. Underbart. Själv har jag födelsedag andra juni så månaden i sig själv är viktig, men dessutom är jag definitivt en sommar person. Jag tycker inte direkt om vinter och kallt, fast om det blir hyggligt med snö så kan de vara skoj. Det bästa skulle vara att det skulle vara varmt, men ändå snö. 😀

Iom att det är en ny månad så börjar jag med att kolla hur det gått med bloggen och kanske kanske jag kommit upp till mitt lilla mål…

| Månad | Posts |
| 01 | 11st |
| 02 | 11st |
| 03 | 13st |
| 04 | 11st |
| 05 | 12st |

…nopp, inte heller denna månad kom jag upp till 50%, men en bra månad iaf.

Festplatsen Jonas valt är alltså ett ställe som heter Ystävyyden majatalo, kan väl översättas till Vänskapens vandrarhem. Jonas bor nämligen här så det var logist att fixa festen här.IMG_4525  Jonas firar sin 30års dag och då jag hade ledighet att ta ut på arbete, bestämde vi oss att komma hit och stanna lite längre. Själva festen var igår på lördagen men iom att det är så långt från var de flesta av hans komppisar kommer från så blev så gott som alla övernatten här. Så även vi. Jag tog då lite extra ledigt och vi kom redan på fredagen hit, och åker hem på måndagen då de andra redan idag söndag åker. De har ju arbete vilket jag inte har, skönt.

Dessutom kommer det lagom så får jag fira min egen födelsedag som är idag också här, och inte hemma i en liten två het tvåa. Vi har nämligen fått superbt väder. Det har varit som från molnfri himmel alla dagar, 20+ grader alla dagar och en lätt varm bris går som svalkar för att det inte skall bli för hett.

Festprissen Jonas

Festprissen Jonas

Jonas som vi är här och fester primärt är en intressant person som skapar alldeles säkert känslor och tankar i alla han möter. Han är en person som inte lämnar ngn kall, varken man gillar honom eller ej, men personligen har jag svårt att tro att ngn inte skulle tycka om honom. Jonas är en person som tar alla i beaktande.

Killen i fråga har ett starkt behov att studera sig själv, sina tankar, känslor och erfarenheter. Han vill förstå hur psykologi fungerar i olika människor och har bar blivit riktigt duktig att tyda olika tecken och signaler. Det bästa är det att han genuint gör det av pur intresse och vilja att förbättra sig och hjälpa andra också. Han pronglar inte sina tankar och åsikter på ngn, men ger dem vid behov och önskan i ett konstruktivt sätt.

Jag träffade Jonas första gången då jag började arbete i nuvarande arbetsgivare då han var en kollega i lokal supporten. Det som starkt band oss ihop var det att vi båda har svenska som modersmål och då företaget stoltserar sig i att vara ett Finskt företag så v

ar det skoj att också kunna snacka svenska. Vi mötte varandra även på ett helt annat plan än bara yrke fort och det har lett till att vi blivit goa vänner. Vi har inte ett stort krav eller behov att talas till alla dagar, eller ens varje vecka. Men varje gång vi träffas eller är i kontakt känns det som om inget skulle ändra men ändå har vi alltid massor att berätta och prata om.

Då Jonas flyttade till andra uppgifter inom företaget så var det första gången vi inte träffades dagligen i arbete och sen kom dagen han och sin partner väntat och hoppas på länge. De packade väskan och for på en resan runt världen. Dom höll blogg under sin resan och den hittas HÄR, länken hänvisar till Finska sidan men de har nog också en sida för Engelska. Jag rekomenderar att läsa för de har hållit detaljerat koll och kan ge goda tips om finanser för en sådan resa och de tar också upp saker man inte skulle kanske genast tro på om man själv tänker resa länge.

Men nu är vi då i Finland och närmare sagt i Salo som är mot Åbo hållet men mellan Åbo och Helsingfors. Det har varit under veckoslutet intressant att se Jonas vänner och se olika stils människor han fångat runt sig under alla åren. Vi är här då hela familjen och det orsakar ju nog det att vårt spenderande är lite annorlunda en de andras iom att vi har vår söta tös med oss. Bra har det gått och vi har nog kunnat delta i firande så mycke vi velat.

Ystävyyden majatalo markerad på kartan.

Ystävyyden majatalo markerad på kartan.

Alla har också haft förståelse att vi inte kanske kan vara riktigt lika intensivt med i gruppen och värför vi sitter i skuggan då andra sitter ute i solen. Som skrivet iaf så har det varit och är skoj hela tiden. Om själva platsen så är den underbar. Detta är inte ett hotell och inte heller ett motel. Som en sorts vandrarhem var man kan bo en kort stund, eller längre tider. Det är ett stort hus som man har egna rum som har egen toalett men inte annat. Man kan antingen ha hel, halvpensionat eller sen kan man helt enkelt göra så att man betalar för boendet med att göra arbete för platsen.

Detta skapar ett ganska intressant och varierande gäst klientel, vilket ägaren och andra som bor här önskar och hoppas på. Folk kommer med alla möjliga olika bakrundar och alla sätter sin egen prägel på platsen. Stället är därför också präglad av gäster och tidigare boende och hela platsen är fylld med allt från kant till kant vad kommer till prylar och dekoration.

Sjundeå-Cup

Tänä viikonloppuna pelataan Siuntiossa Suomen suurin käsipallon ulkoturnas, jälleen. Tämän vuoden uutuus oli tosin se että olin siellä tyttäreni kanssa. Amelien äiti nimittäin pelasi itse tänään. Tämän yhteydessä tulin miettineeksi omaan historiaan tämän turnauksen suhteen ja se on toden totta pitkä. Onhan tämä turnaus se paikka missä olin ensimmäistä kertaa koskaan kentällä pelaajana. sjundea_cup

Vuosi oli 1986, olin 5v vanha ja sain pelata isoveljen joukkueessa. Isoveli joka on siis 3v vanhempi kuin minä. Ei ollut peliaikani kuin muutama hassu minuutti ja juoksin edes takaisin laidalla. Muistaakseni sain kaksi syöttöä joista toisen hukkasin. Seuraavalle kaudelle aloitin sitten pelaamisen itse. Tämän jälkeen oli Siuntio-Cup osa pelikautta ja aina sinne oli päästävä, oli sää aurinkoinen tai sateinen.

Näin jälkikäteen ajateltuna olisi ollut hauskaa jos olisi ollut kirjattuna ylös minkälaista säätä kunakin vuonna on ollut. Tänä vuonna kun perjantaina oltiin koko perhe katsomassa pelejä niin sää oli mitä mainioin. Aurinkoa melkein pilveettömältä taivaalta ja 20 astetta plussaa. Tänään lauantaina oli sitten pilvistä mutta taas oli kunnolla lämmintä, 19-astetta. Onni oli kuitenkin että sadetta emme tarvinut kärsiä, tätäkin on koettu useina vuosina. Se sade onkin sitten ikävintä mitä voi joutua kokemaan. Varsinkin kun on pelaaja. Kun kentät muuttuu kuravelliksi, pallo on liukas, nurmikko on liukas ja kuivaa ei saa päälle otteluiden välissä. Kylmäkin ottaa rautaisen otteen kun on märät tai kosteat vaatteet päälle, ja mikäli ei sadetta saa niskaa niin hiki aiheuttaa kosteuden vaatteissa.

Niin onkin useina vuosina flunssa tullut kylään turnauksen jälkeen. Mutta on se toinenkin ääripää aika raskas sekin, kun aurinko paistaa pilveettömältä taivaalta, yhtään ei tuule ja lämmintä on 20+ astetta. Juoda pitäisi paljon mutta myös muistaa syödä. Onhan tämä vaihtoehto kuitenkin mukavempi mutta raskas sekin.

Rupesin myös miettimään sitä että mitä kaikkea Siuntiossa olenkin kokenut ja onhan se lista aika vaihteleva. Olen kokenut ainakin seuraavaat:

  • kylkiluita murtunut,
  • aivotärähdyksiä,
  • olkapää käynyt sijoiltaan,
  • auringonpistoksia,
  • venähtäneitä ja nyrjäytettyjä nilkkoja,
  • lihasrevähdyksiä ja lukemattomia muita pikku kolhuja.

Tämän vastapainoksi niin on myös hyviä asioita. On kaiken värisiä mitaleita, on turnauksen parhaaksi pelaajaksi valittu, on joukkueen parhaaksi pelaajaksi valittu, on hienoja voittoja sekä hienoja taisteluita koettu. On saatu ystäviä ja muita hienoja muistoja.

Kun ynnäsin yhteen vuodet jolloin olen ollut turnauksessa paikanpäällä tulin tulokseen 24, näistä olen ollut pelaajana 21 krt. Valmentajana olen ollut 8krt. Onhan tässä sitten koettu vaikka mitä näiden vuosien aikana. Nyt jos vielä Amelie alkaa pelaamaan käsipalloa tarkoittaa tämä sen että moni moni vuosi on vielä edessä.

Miinukset

Turnaus itsessään on ollut hyvin samanlainen niin vikoineen kun hyvien asioiden suhteen. Huonona esimerkkinä on vessojen määrät, niitä on liian vähän kävijämäärään verrattuna. Kun vielä samat vessat on pelaajien ja yleisön käytössä on siellä usein koettu tilanteita kun joku pelaaja on joutunut jättämään wc käynnin väliin ennen ottelua koska jonot ovat olleet niin pitkät. Myös palkintojen jako on mielestäni tehty hyvin koruttomaaksi ja liukuhihna kaltaiseksi. Usein unohtuu myös aikuisten sarjojen pronssi ja finaali otteluiden hehkutuset. Tänäkin vuonna kuulin ohikulkijailta kommentin; “ai pelattiinko naisten finaali äsken…sehän ois ollut hauska nähdä”. Tämä sen jälkeen kun finaalitulos julkistettiin.

Plussat

Hyviä asioita on sen sijaan esim kenttien “valmis” tarkistus järjestelmä, se on simppeli ja toimiva. Kuulutukset toimvat useimmiten oikein hyvin ja ovat tarpeeksi selkeät jotta tietää mille kentälle voi mennä jos haluaa nähdä jonkun tietyn ottelun. Tänä vuonna oli myös todella hyvin järjestetty pysäköinnin ohjaus.

Asioita joita pitäisi mielestäni saada lisää on yhteistyökumppaneita. Tämähän on näinä päivinä aika kiven alla, valitettavasti.

Mutta se on kuitenkin se tärkein asia että Sjundeå – Cup on osa käsipallo Suomea ja joka vuotista kalenteria. Tänne on kiva tulla (varsinkin kun on hyvä sää) ja täällä on kiva tavata kaikkia tuttuja vuosien varsilta. Vaihtaa kuulumisia ja samalla katsoa käsipalloa jota ei pelata otsa kurtussa ja veren makua suussa. 🙂

Tack Sjundeå IF!