Uusi päivä?

Uusi päivä?

Onhan se ajantaju vaikeaa, ja varsinkin lapsilla, ja sehän tuottaa hauskoja hetkiä välillä, kuten eilen… Continue reading

Advertisements

Det river i hjärtat.

Den hjälplösa känslan som säkerligen alla småbarnsföräldrar känner igen. Då den lilla oskyldiga barnet som blir sjuk och man känner att man inte kan göra något, fast man gjort allt man kan.

Vår lilla tös har nu den här veckan dragit åt sig en så gott som fullhand på en gång. Öroninflammation, luftrörsinflammation, högst troligen luftstrupsinflammation, flunssa och förjävlig hosta och feber/stegring. Hon hostar så det river in i den djupaste plats i en förälders hjärta. Man skulle så vilja bara ta bort det från tösen till sig själv. Hon är vissen och sjuk så det strålar från henne.

Visst viste man att detta kommer att ske, speciellt vid det skede dom börjar dagis men det känns ändå så tungt då det sen sker. Då Amelie ännu är så liten att hon inte kan förklara eller beskriva sin känsla så har man den värsta möjliga tanken hur det kan kännas då man ser på henne.

Hoppas hoppas det går fort över och antibiotika börjar verka fort så att ens någon av de alla sjukor hon har skulle försvinna.

❤ Amelie.

Nya tider för familjen

Tiden flyger förbi och med nya dagar och nya tider kommer även nya saker och detta kommer verkligen att vara situationen för min familj inkommande vecka. Orsaken till detta är att inkommande måndag är första dagisdagen för vår lilla söta tös. SPÄNNANDE! 🙂

Vi har fått dagisplats på ett dagis som är cirka 1km från var vi bor, vilket är underbart nära. Vi var och bekantta oss med dagiset i tisdags hela familjen och det verkar som en riktigt trevlig plats. Småttingarnas sida var Amelie börjar på så har grundats för bara dryga året sen. De har en kvot på max 13 barn i småttingarnas grupp så det är helt skönt att höra att det inte är någon mega grupp. Det börjar även en annan liten där här inom kort så Amelie kommer inte att vara den ända som är riktigt ny i gruppen.

Som i så många andra saker så tror jag att det nya i familjens liv kommer att vara mera spännande för oss föräldrar än för Amelie själv. Det att Amelie är en del för sig, men samtidigt återgår Annika till arbetslivet på måndag så det är ju också ganska spännande. Hon har ju nu varit skötledig i över 1 år, nästan 1½ och för henne att återgå till en vardags rutin kan nog också komma som en liten chock. Den nya rutinen är ändå i mina tankar och blickar bara en bra sak. Dels för 2 orsaker:

  1. Amelie får börjar med fastare basis få umgås med barn i sin egen ålder och kommer säkert att lära sig fort en hel del nya saker. Hon kommer säkert också att snabbt lära sig leka mera tillsammans med andra (det är ju ändå alltid olika att leka med egen ålder än med mamma eller pappa) och också att bara vara i grupp. Amelie har på sistone gått stora steg framåt i ljud (speciellt djur) och också lite i ord så detta tippar jag att plötsligt gör ett stor ryck för det bättre. Att Amelie också får en ny rutin är säkert riktigt bra.
  2. Annika återgår till arbete och får annat innehåll i sina dagar förutom det hon nu haft, byta blöja, underhålla Amelie, laga mat, sätta ut och sova mm. Hon kommer in i vuxna omgivninvar, får annat att prata än barn och barnskötsel och bara det att hon hamnar kommunicera med annat än “barntal” är bra. Att hon också får rutinerna lite omtumlade är bra, säkert inte bara för henne men för hela familjen.

Det som gör detta ännu roligare är det att jag kommer att vara ledig från arbete inkommande 2 veckor och är den som utför den nya rutinen i Amelies liv. Jag kommer att vara med på dagiset  och hoppeligen så kan hon redan under första veckan vara där majoriteterna av dagar och att hon redan i slutet av första veckan skulle kunna bli där för hela dagen, men det är ju så som allt att det går i den takten hon vill och klarar av.

Utmanande situationer som jag ser framför oss är.

  • Sovandet; Sen vi flyttade så har hon sovit ute på balkongen och för sig själv i tysthet och lugn och ro. Nu skall hon börja ta dagstupplur i ett stort rum innomhus med andra närvarande och det är knappast tyst och lugnt.
  • Ätande; fast hon klarar av att äta med andra närvarande, och hon blivit klart bättre med att äta själv så kommer maten att vara annorlunda och ordningen olika. Detta är ändå av situationerna den klart lättare och kommer säkert att gå bra.

Vi har kommit överens hemma att jag är den som för henne på morgonen till dagiset så vid det skede som Amelie märker att hon förs “alla” dagar till dagiset och blir ensam där så kommer det att betyda att jag är den som kommer vid ngt skede hamna lämna en gråtande och övergiven liten tös på dagis då jag far vidare på jobb, och det kommer att vara svårt för mig. Annika söker henne från dagis så hon kommer att få en överglad och kramsugen tös emot sig, smått orättvist. 😉

För övrigt har Amelie klart och tydligt börja förstå en hel del och säger också några ord redan, som till exempel:

  • boo-l = Boll. Det värmer oss handbollsfanatiska föräldrar.
  • titta = Det klart mest använda ordet. men detta betyder med ett pekande finger vad hon vill, leka med duplon, titta på videon från tabben och massor mera.
  • böj = Blöja.
  • göö = Detta har hörats cirka 2 gånger och betyder gröt.
  • njam njam = Gott, eller att det är matdags

Som skrivet tidigare har hon även specialiserat sig i ljud för olika saker:

  • Vad säger kossan? = mmmmoo
  • Vad säger katten? =meaw meaw meaw
  • Vad säger kråkan? = krrraa kraaa
  • Vad säger indiainanen? = *handen upp mot munnen* aaaaaaaaah aaaaaaah
  • Vad säger ormen? = hsssss
  • Vad säger hästen? = heesssst
  • Vad säger bussen? = grrrr

Nervkontroll

Nervkontroll är något jag tror blivit minst trippelt uppdaterat i sen jag blivit far. Ni andra föräldrar vet säkert vad jag skriver om. Den där stunden då något borde bli gjort, och det ända det lilla hjärtat inte gör är den förstnämnda saken.

Som vi vuxna uppehåller rutin, samma ordning och samma saker görs varje kväll, men på något oförklarigt sätt så går det inte för det lilla hjärtat.
Jag förstår fullt ifall det är en ny grej men då vi nu i typ 4~5 månader hållt en rutin om tiden vi äter kvällsgröten, hur det går till mm och ändå blir det världens maktkamps utmaning.

Jag förstår att den lilla försöker tänja på gränser, se hur långt hon kan dra det ut, men värför inte då kvällarna efter varandra? Värför blir det sporadiskt utan ngn som helst mall.

Det är som min förlovade konstaterade idag att det kommer att bli mentalt blodiga maktkamper då vi kommer in i trotsåldern. Därför skulle det vara bra att lite kunna förbereda sig, men hur?

Nu har vi iaf fått henne i egen säng för denna kväll så nu är det bara att andas efter och börja förbereda sig för morgondagen, då är det nämligen julafton och mycke få rutiner kommer att kunnas uppehållas. *SUCK, på förhand* 🙂

Herr Flunssa

Vi har fått besök till vår familj. Den inte välkomna gästen heter Herr Flunssa och först tog han som besöksmål var den mest hjälplösa, alltså vår dotter. Lilla tösen började snora igår kväll och under natten var det otaliga besök till hennes rum då hon var vaken eller halv vaken och gnällde till, inte hittade sin napp eller dricksflaskan vi lämnar i henne säng.

Det tyngsta alternativet är det att hon får den iom att Amelie inte kan förklara hur det känns, var det gör ont  och så vidare. Hon kan inte heller snyta sig själv så det blir till oss föräldrar att stiga upp och försöka få näsan rensad så att hon skall ha det lättare att andas. Men överhuvudtaget så känns det ju tungt att se ett litet liv lida.

För oss föräldrar är det bara lite jobbigt ifall vi blir sjuka men det blir det om vår lilla krabat blir också så där är ingen skillnad. Hoppas hon snart blir frisk iaf. Ännu har det inte iaf kommit fram att Amelie skulle vara av den sorten som alltid får följdsjukdomar. Själv är jag inte det men det finns många som är det. Med andra ord att ifall man får en vanlig flunssa så kommer det bihålsinflammation, öroninflammation eller andra

Nu är det bara medicinera så lång man kan en liten som Amelie. Alla mediciner kan man inte ge och åt en såhär liten och mängderna är ju klart mindre jämfört med en vuxen person. Hoppas hon bara blir frisk fort.